Låt juniora barn tävla mot jämnåriga

Alldeles för många barn (läs föräldrar) tycker att de får för dålig uppåtsparring. Likadant ser man många föräldrar som överskattar sitt barns förmåga när barnet anmäls i turneringar/seriespel där åldersskillnaden är alldeles för stor.

Om vi börjar med träningen tycker åtminstone inte jag det är rätt att sätta en liten 6,7-åring tillsammans med en 10,11-åring. Det kan hända att 6-åringen är en exceptionell bollbegåvning men mentalt och socialt är man på ett helt annat plan. Jag anser att de första åren i knatteåldern är viktiga för att han/hon ska fortsätta. I och med att tennisen är en så tekniskt avancerad sport innan man lär sig den någorlunda gäller det att omgivningen runt omkring lockar så mycket att det inte bara är tennisen som drar. Även tränaren och träningskompisarna är lika viktiga och då träningskompisarna är3-4 år äldre kan därför tennisträningen upplevas som tråkig. Man kan exempelvis jämföra med fotboll där åldersskillnaden är högst ett år. Denna träning blir oftast roligare för barnet när de har andra gemensamma intressen och tugget är på samma nivå. 1 års åldersskillnad köper jag och möjligtvis 2 år inom tennisen men där  tycker jag att går gränsen. Dessutom tycker jag att tekniken blir klart lidande om man tränar med någon som är flera år äldre . Man får hela tiden blockera bollarna istället för att slå igenom slaget ordentligt. Detta är ytterligare en  nackdel med att träna med barn i äldre ålder: man lär sig inte att sätta fart på bollen själv! Detta anser jag vara något av det svåraste och framförallt viktigaste för en tennisspelare och hur ofta hör man inte föräldern säga att mitt barn spelar alltid bättre mot bättre spelare? Det föräldern glömmer är just det faktum att det är mycket enklare att möta en motståndare som slår lite hårdare för det är alltid lättare att blockera ett slag än att sätta fart på bollen själv.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna hur fel jag tycker det har blivit i vissa junior tävlingar där föräldrarna anmäler sina barn i alldeles fel åldersklasser. Är detta tränarens val eller är det juniorens eller är det till och med förälderns fel att det blir så här. Visst finns det juniorer som är klart bättre än sina jämnåriga men oftast finns det spelare som i alla fall inte är mer än ett år äldre och som kan bjuda på tillräckligt motstånd. Räcker det inte att vara med i dessa tävlingar? Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus och i detta fall har jag gjort samma sak när det gäller en av våra killar. Han har fått spela några SO mini tennistour tävlingar men de gångerna han har mött en spelare som är ett par år äldre har tekniken blivit klart lidande. När jag tävlade i juniorturneringar så tävlade jag nästan uteslutande mot jämnåriga eller 1 år äldre spelare. Okej, jag var inte etta i landet men jag tillhörde definitivt i alla fall landets 20 bästa i min ålder. I de allra flesta matcher där jag mötte en spelare som var 1 eller flera år äldre upplevde jag inte någon som helst press. Vad gjorde det att jag fick stryk mot honom, men när det kom till jämnåriga och framförallt när det kom till bästa träningskompisarna var det minst sagt på liv och död. Även på träningen. Men efter varje förlust mot en jämnårig lärde jag mig att det trots allt fanns en morgondag efter en förlust och framförallt fanns det något i mig som sa skrek revansch. 

Däremot när barnen blir lite äldre och vi börjar prata 12-15 årsåldern är det absolut inte fel att matcha juniorer med seniorer. Här tror jag att många i min ålder hade en fördel att det då fanns ett annorlunda handicapsystem ( läs idag rankingsystem) som gjorde att jag fick tävla i olika klass 2,3 och 4 tävlingar beroende på spelstyrka. Dessa matcher mot vuxna gjorde mig ibland helt galen. När jag mötte en vuxen motionär som hade hemmagjord teknik och slog en hård boll, en slice, en hög boll,en djupledsboll osv hade jag ingen rytm alls MEN till slut lärde jag mig hur jag skulle få tillbaka bollen på ett vettigt sätt. Jag lärde mig också att det inte behöver se snyggt ut för att vinna en tennismatch.

Mot  vuxna spelare var jag verkligen tvungen att tänka till för det fanns mängder av uppgifter att lösa för att jag skulle kunna gå segrande i striden. 

Men bästa formeln för att man ska hitta sitt max är som junior är att möta jämnåriga spelare och framförallt träffa sin värsta rival(er) i tidig ålder och han/hon ska vara jämnårig (i undantagsfall ska det skilja ett år) Bygg respekt för varandra, hjälp varandra så mycket som möjligt utanför banan, förhoppningsvis bli kompisar och ha ”krig” på banan. Det sista är det absolut viktigaste. På banan, både på träning och på match, får man inte vara snäll utan den bästa hjälpen du kan ge rivalen är att själv alltid ge 100 procent på banan. Då vet han/hon om sina svagheter i dagsläget och har han/hon den inre glöden kommer detta att försökas att tränas upp. Har man missat chans ringa rivale(erna) pga att man har för mycket matcher/träningar då ska man definitivt titta igenom sin tränings- och matchkalender. 

Avslutningsvis fick jag ett gott råd av en pappa till en junior (8 år) som just hade börjat tävla. Han frågade varför det inte fanns någon tränare som tog tag i juniorerna bättre när det gällde tennistävlandet i ung ålder. Det kan som bekant vara riktigt svårt för föräldrarna att veta hur de ska hitta de rätta tävlingarna till sina barn. Eftersom han var van vid andra sporter som fotboll och innebandy berättade jag att tränarna har väldigt fullt upp som det är men att de då och då har chans att vara på plats när det är tävling. Detta är givetvis en kostnadsfråga för klubben men med tanke på hur ekonomin är i de flesta klubbar finns det ofta inget utrymme för denna tjänst. Men som han sa att i fotboll, innebandy mm finns det alltid en föräldragrupp där någon informerar om matchen och varför inte göra likadant inom tennisen. Man får inte glömma bort att tävlandet i så unga åldrar som ner till 6-7 år är en relativt ny företeelse inom tennisen. Jag var själv 10 år när jag spelade min första tävling och när jag pratar med mina jämnåriga spelarkollegor var det relativt ovanligt att man var 9 år när tävlandet började. Första blev Kalle Anka Cup för de flesta där yngsta klassen var upp till 11 år. Likadant var det i flera andra sporter men när åldern på tävlandet blev yngre i fler och fler sporter hängde inte tennisen med och det var en stor anledning till att tennisen tappad mark mot andra idrotter. . De allra flesta barn älskar att tävla och håller man på med ett par sporter och men bara får tävla i en sport blir förstavalet oftast den sporten i vilken man får tävla. Därför tappade tennisen mark och inte förrän för ca 10 år sedan började man tävla inom tennisen även i väldigt låg ålder. Detta mycket tack vara mini, midi och maxibollarna. Det var helt enkelt ingen ide för en 7 åring att spela med en riktig boll. Jag tror därför det är en anledning att det är relativt ovanligt att det finns  en föräldragrupp i klubbarna vid tävlandet för mindre barn. Flera klubbar har rullat på i gamla hjulspår. Men bildandet av en föräldragrupp som stöttar vid ungt tävlandet tror jag skulle vara bra.  Föräldragruppens ansvar kan i samspråk med tränaren bli den att man informerar att nu kan det vara dags att börja anmäla barnet till sina första tävlingar och de från klubben som är intresserade anmäler sig själva (alt att föräldragruppen gör det med en liten reservation att inte alla från klubben kommer med pga för många startande).  I samband med tävlingen samlar sedan en ansvarig förälder spelarna från klubben på plats innan tävlingens början och kör en liten genomgång. Tennisens värld kan vara brutal när du står ensam på en tennisbana, speciellt när man är 7 år. Men med kända ansikten förutom mamma eller pappa finns det stor chans till att barnen känner sig trygga både på och utanför banan även när tävlingsstadiet börjar.