En hyllning till Tim Klein

Jag har haft världens bästa tennistränare. Nu finns det ingen ranking för tränare men om det skulle ha funnits det så är jag helt säker på att Tim Klein någon gång skulle ha varit världsetta. Men han coachade ju ingen världsetta tänker säkert många. Det är visserligen sant men hur många har tagit fram en världsetta från att han/hon har varit 11-12 år gammal?

Jag var 11 år första gången jag träffade Tim.  Jag förlorade en match mot Christian Bergström och en av hans tränare var Tim. Ett par månader senare hade vår lilla klubb Torekulla TK anställt Tim ett par timmar i veckan och det var så det började för min del. Tim var timanställd i ytterligare ett par klubbar i Göteborg och vi var ett gäng på en sisådär 10-15 barn som stack ut lite extra ur mängden ur våra resepektive klubbar.  Ett 10-tal år senare spelade 5 av oss i huvudturneringen i Monte Carlo, en av världens största tennisturneringar!

Jag tror på statistik och sannolikhetslära och det är så jag har fått fram att Tim är världens bästa tränare. Hur många coacher har fått fram 5 stycken topp 100-spelare där han/hon började träna dessa när de var 12 år? De coacher som är på touren plockar redan färdiga spelare. Sedan finns det tex coacher som Nick Bolletieri där juniorer från hela världen vallfärdar för att ta del av hans kunskap. Men har det någonsin funnits någon coach som har tränat en liten grupp av nästan jämnåriga ofärdiga juniorer där alla har kommit från samma stad och förvandlat 5 av dessa till topp hundra spelare? Mig veterligen har ingen varit i närheten av samma prestation? Och när man tänker på det;  hur många coacher och spelare tror ni skulle kunna orka träna tillsammans under en så lång tid?

Vad var då Tims största egenskaper? Den absolut främsta egenskapen var hans enorma engagemang. Det Tim inte kunde tog han reda på och han gav sig inte förrän han visste allt om det. Dessutom hade han ett enormt tålamod. Fungerade inte min slice stod vi och nötte tills det verkligen satt. Och gudarna ska veta att jag inte var den mest lättlärda eleven.

Det mest fascinerande var att när Tim kom till Sverige i mitten av 70-talet, visste han ingenting om tennis. I Tims ögon var Sverige ett drömland med dess sociala system och dess vackra kvinnor.  Han bosatte sig i Göteborg där han bla drev en camping, arbetade som bilmekaniker och till slut blev hans svenska vokabulär minst sagt mustigt. Att behärska olika jobb var ingen konst för Tim och när han blev tillfrågad att driva lite sommartennis i en klubb i Göteborg tvekade han inte en sekund. Tennisen fångade dock hans intresse mer än något annat jobb han haft innan och som vanligt gjorde Tim aldrig något som var halvdant.

 Varje junior- och seniorturnering träffade alltid Tim någon där han kunde ventilera sin syn på hur tennis skulle spelas och varje gång snappade han upp det bästa från spelare och tränare från jordens alla hörn. Redan som barn gjorde vi utflykter för att lära oss mer av andra. När Christian Bergström tex inte kvalade ner till Kalle Anka finalerna i Båstad som 13-åring åkte Tim och Christian ner till Båstad för att se och lära av de bästa spelarna i sin årskull. –”Vi tittade på tennis, diskuterade tennis och framförallt behandlade Tim mig som vuxen och framförallt med respekt vilket jag ansåg vara ytterligare en stor styrka hos Tim. Lite kuriosa i den resan var att Tim försökte sluta röka 2 gånger samma vecka genom att slänga ut alla nyinköpta Princepaket från bilen!”

Och vi blev försökskaniner till Tims alla nya idéer. Allt ifrån att spela med brännbollsracketar, kasta trasiga racketar för att träna serve, kasta oss på gymnastikmattor för att täcka nätet bättre osv till mer normala övningar. Detta gjorde att alla träningar blev intressanta.

En annan stor egenskap som Tim besatte var att han var oerhört duktig med att kunna kroppens finmotorik. En sådan egenskap tror jag är mycket svår att lära ut. Antingen har man denna förmåga eller har man den inte. Tim kunde läsa av oss väldigt bra och hade förmågan att få fram det bästa av respektive individ. Personligen har jag knappast blivit beskylld att ha särskilt vacker teknik men Tim såg saker i mig som han på något sätt lyckades plocka fram. Förlorade jag någon match så brukade han säga att Frankensteins monster var felinställt.

Tim hade också en enorm auktoritet. Skulle han istället valt att bli politiker är jag övertygad om att han skulle ha gjort en lysande karriär. Han klarade av alla attacker och argument från föräldrar, sponsorer, klubbchefer som ingen annan. Han hade svar på allt! Och detta är givetvis en otrolig viktig egenskap om man ska lyckas att ha en röd tråd i det man gör. Tim hade ett enormt självförtroende och det smittade av sig även till oss. Skulle någon av oss möta världsettan så såg Tim inte varför vi inte skulle kunna vinna. Bara vi spelade rätt. Och om vi fick stryk så var det enligt Tim endast en eller 2 bollar som avgjorde matchen. En ibland riktigt irriterande kommentar som samtidigt gav oss ett enormt självförtroende i och med att man var fast besluten att vinna dessa 2 bollar vid nästa match.

Självförtroendet som Tim hade och som smittade av sig på oss gjorde att jag vid flera tillfällen under min karriär tänkte att om jag skulle sadla om och försöka mig på en annan sport skulle jag säkert lyckas. Inte pga egen talang utan med hjälp av Tim. Dessutom visste jag att om Tim såg en utmaning gav han sig inte förrän det inte gick att göra mer. Så om Tim hade bestämt sig för att jag skulle bli en golfspelare skulle han ha studerat varenda golfsving i världen, pratat med alla som kan något om golf och sedan experimenterat sig fram ända tills tom jag skulle kunna slå en någorlunda golfsving

Av många uppfattades Tim som den gapande tysken som svor och berättade historier som gick över gränsen gång efter annan. De personer som ”genomskådade” Tim lärde känna en mycket varm och intelligent människa. Man hade aldrig tråkigt i Tims närvaro och jag tror inte riktigt han förstod hur rolig han var. Inte när han berättade sina roliga historier för de kunde vara riktigt usla (särskilt när man hade hört den för 20e gången). Men hans spontana uttalanden var helt obetalbara. Helt i klass med Hasse Alfredsson som också var en av Tims stora idoler.

Alla har vi ju olika sätt att visa uppskattning för våra medmänniskor. Tim hade ett mycket speciellt sätt att visa uppskattning när vi gjorde något bra. Det var sällan några superlativer som kom från honom och under matcherna visade han inte så mycket som en min när det gick bra eller dåligt för oss. Förmodligen pga att en av hans andra stora förebilder hette Charles Bronson. Och det var förmodligen därför han aldrig klagade på sin sneda nacke som han fick efter att ha spelat i ett kallt Barracuda tält i flera säsonger, allt för att lära oss att bli bättre tennisspelare. Är man Charles Bronson så är man.  Men vi som kände Tim förstod när vi hade gjort något bra. Var Tim på gott humör kallade han mig för Gust-jävel och var han riktigt nöjd med något jag hade presterat så fick jag heta Gust-fan. 

Ett riktigt roligt minne jag hade var när vi spelade World Team Cup i Dusseldorf. Stefan Edbergs gamla tränare, Tony Pickard, som  personifierar den engelska gentlemannastilen var coach för oss den veckan. I och med att Tim också var med på samma resa kan ju alla som känner till Charles Bronson och Roger Moore räkna ut hur resultat blev. Tim fick böta 5 Euro per svärord under veckan och i slutet av veckan var han nästan skyldiga oss mer pengar än prispengarna vi fick. I och med att det var en penningstinn turnering OCH att vi vann den behöver jag inte tillägga hur många svärord som sades den veckan. Men jag har nog aldrig skrattat så mycket som den veckan och förmodligen aldrig varit så harmonisk på banan.

Christian Bergström får med sina egna ord sammanfatta Tims alla styrkor:-”För Tims enorma envishet, nyfikenhet, påhittighet, kunnande, engagemang och förmåga att se helheten har jag alltid beundrat honom”

Tims dåliga egenskaper då? Jo, han hade aldrig fel, något som vi spelare hade mycket roligt åt vid åtskilliga tillfällen. När vi tex lurade honom en gång genom att ringa på dörrklockan i ett hus vi hade hyrt i London rusade Tim in för att svara i telefonen pga av att dörr signalen lät som en telefonsignal. Istället för att erkänna sig lurad förklarade han att personen som ringde just lade på luren. Han erkände aldrig att han hade fel och trots att vi vid upprepade tillfällen försökte få honom att erkänna sitt ”misstag” lyckades han alltid slingra sig undan.

Tim var som en extra pappa till var och en av oss. I och med att vi alltid åkte i Tims Volvo turbo, som han fö var omåttligt stolt över, runt om i Europa fick vi ungdomar lära oss livet genom oändliga diskussioner som kund handla om allt mellan himmel och jord. Med humor och tålamod tog han oss igenom de naturliga frågeställningar alla 20-åringar har.

Tim har aldrig strukit någon medhårs och han har aldrig hållit tyst om han tyckt något varit fel.  Han har alltid varit den ”obehagliga” tränaren som har ifrågasatt och inte rättat in sig i det vanliga tennis ledet. När han under Sveriges storhetstid i mitten av 90-talet påpekade att om vi inte gör drastiska förändringar inom svensk tennis snarast kommer Sverige att tappa oerhört mycket mark inom världs tennisen (enligt Tims egna ord bli en B-nation) inom snar framtid. Många har därför hånat och ifrågasatt hans tennis kunskaper som ”den galna tysken” men som med nästan allt annat blev det sista ordet alltid hans.

Nu hoppas vi tränare att vi kan axla hans mantel på bästa sätt. Vi kommer aldrig att slå oss för bröstet där vi lovar att plocka fram topp spelare inom ATP-touren. Men vi kan lova att gå in på banan med lika stor entusiasm varje gång vilket förhoppningsvis kommer att smitta av sig till varje deltagare av Klein Players vilket förhoppningsvis kommer göra att deras passion för tennis är lika stor den dagen de blir lika gamla som oss!

/ Magnus ”Gusten” Gustafsson