Intervju med Jonas Svensson, före detta världstia och idag tennistränare i Schweiz

Jonas Svensson, en av Sveriges fantastiskt framgångsrika tennisspelare under en tidsperiod där Sverige var dominerande i världen. Jonas var en del av samma gäng som “Klein Players” tränarteam var. Här nedan berättar Jonas mer om sin vardag i Schweiz och sina tankar kring spelarutveckling, teamsatsningar, Roger Federer, tennisföräldrar, vad som krävs för att bli tennisproffs med mera med mera. Damer och herrar, Jonas Svensson!

Berätta om ditt liv idag!

Mitt liv idag består av tennis, min klubb TC Chavannes de Bogis och vår tennisskola JoTo tennis som jag driver och äger tillsammans med en av mina bästa vänner , Tore Meinecke, sedan 15 år tillbaka, samt min familj - min fru Frida , ansvarig grundare till Versoix friidrott och tre barn, Felix 23 som studerar idrottsvetenskap på universitetet i Lausanne och satsar på 200 och 400meter i friidrott, Rasmus 19 år läser på universitet i USA och drömmer om en fotbollskarriär och Mattias 15år som hoppar höjdhopp och pluggar på gymnnasiet här i Geneve.

Kan du berätta hur en väldigt vanlig dag ser ut för dig från morgon till kväll?

Det senaste året har det sett ut som detta: vaknar oftast tidigt. Meditation 20 min. andningsövningar 5 min, fys och rörlighetsträning 45 min. frukost. Åker upp till tennisen runt 08h30 . Privat eller grupplektioner 4-5 timmar/administration. Lunch 13h00 hemma. Läsning, vandring och meditation till 15h00. Upp till tennisen och grupplektioner 15h45-19h15. Diskussioner med föräldrar 30 min. Hem runt 20h00 . Middag 20h30. Till sängs 22h00.

Kan du berätta hur en väldigt ovanlig dag kan se ut för dig från morgon till kväll?

Sover till 07h00, äter frukost tillsammans med hela familjen. Träffar vänner och äter lunch med dem. Åker till stan och går runt och går på en utställning eller loppmarknad. Middag med familjen och vänner avslutning med  en sen kväll med mycket fest.

Kan du berätta om dina minnen av Tim Klein och hans egenskaper som tränare?

Svårt att veta var jag ska börja!!! Första gången jag spelade med Tim var i Brottkärr, på den tiden då han bodde i stugan bredvid banorna. Jag var 14 år och hade inte haft en ansvarig tränare på ett tag, sedan Urban Ek flyttade ner till Malmö. Väl framme vid banorna och den lilla grusparkeringen alldeles bredvid, och jag lovar, jag hade inte hunnit stiga ur bilen förrän jag hörde ett vrål , följt av ett skratt och en massa svordomar, som jag aldrig hört i närheten av Kungsbacka tidigare. Det första jag sa till pappa var – inte ska du släppa mig här med den där galningen, eller??!!

En av Tim’s styrkor var att han alltid accepterade och såg mig som jag var som människa. Han lät mig vara den jag var och stöttade upp mina svaga sidor. Jag hade sa stort förtroende för honom att han kunde nästan be mig göra vad som helst och jag hade gjort det.

Som tränare gjorde han alla träningar intressanta, han gav aldrig upp att försöka hitta lösningar på de problem som han tyckte att vi stötte på och han gav sig aldrig förrän han hade löst det. Aldrig att han var arg på mig eller oss för att vi inte hade gjort vårt bästa på träningen , han pushade oss inte på det sättet. Han gjorde all träning till en utmaning och vi tog vara på den chansen.

Han var en stor människokännare vilket gjorde att han hittade de taktiska svagheterna hos nästan alla spelare som vi mötte och de var oftast lätta att ta till sig. Tex, mot spanjorerna: de fick aldrig börja stöna då var det kört. Lendl skulle sövas innan blixtattacken sattes in. Mecir så lite vinklar som möjligt. Noah skulle passera på backhandsidan tills han spydde. Självklart så vann jag inte alla dessa matcher men taktiken var oftast klockren.

Han hade en klar vision och målsättning som han var övertygad över att vi skulle klara. 100% självförtroende i det han ville lära ut och hur slutresultatet skulle se ut.

Han hade mycket erfarenhet av en massa olika saker, vilket gjorde att det fanns alltid något intressant att prata om och diskutera. Något av det bästa jag visste var att åka bil tillsammans med honom mellan tävlingarna och diskutera allt möjligt och höra alla hans dåliga historier som han hade hört från sina tyska vänner och som jag hade hört tusentals gånger tidigare.

Tim var aldrig rädd för någon. Han blev oftast vän med de svåraste spelarna direkt, tex McEnroe och Connors pratade han med som om de var kompisar hemifrån. Detta gjorde att vi snabbt tappade den överdrivna respekten för dem, vilket gjorde att vi spelade bättre mot dem.

För Tim var alltid det viktigaste att göra framsteg i tennisen, tekniskt, taktiskt och mentalt, sa att vi kunde spela bättre och vinna mera. Pengar och berömmelse etc var alltid sekundärt för honom. Han sa alltid att om vi spelade tillräckligt bra så kom resultaten och allt det andra av sig själv.   

När du kom fram som spelare, vad hade team och lagsamarbete för roll i din uppväxt som spelare?

Att hjälpa varandra var inpräntat från början först och främst genom alla läger som jag var på. Regionala, Davis cup läger, nationella läger genom alla olika ledare: Kurt Davidson, Ola Mårtensson, Peter Ronsjö, Calle Hageskog, bara nagra exempel. Dessutom kom jag till Tim redan då han jobbade med flera stycken spelare, Magnus och Christian bland annat, vi bildade Team Ramlösa senare. Team SIAB med Jonte och Mats Wilander i spetsen hade börjat. Jag var med i TEAM SIAB 2 och dessutom i Tempo Ahlens teamsatsning. Jag visste om den store sommarresan med Thomas Eklund, som jag drömde om att få åka med. Resorna med bussen till olika LAG EM- slutspel, då jag var tillsammans med mina tennisvänner i flera veckor var något vi alla längtade efter. Dessutom verkade det som om att alla som spelade bra (svenskarna med Mats i spetsen igen) jobbade tillsammans.  

Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med att jobba i team och som ett lag i en individuell idrott som tennis?

1.    Du jobbar alltid för dig själv även i ett teamsammanhang. Det är trots allt en individuell sport.

2.     Det finns många olika former av team. Vårt team med Tim var väldigt avslappnat och var och en fick sin egen plats. Ibland reste vi ihop, ibland inte. Flexibilitet.

Fördelar: Lära sig av andra, motivera sig av andra . Jag ville aldrig ta stryk på en träning med mina teamkompisar – aldrig!!! Om jag någon gång var trött så blev jag motiverad igen av att se en av de andra i teamet kämpa som en björn för att vinna! Nästan alltid träningskompisar. Lära sig att ta och ge. Kan känna sig hemma överallt, då vänner finns runt dig , tex vid restaurangbesök eller fritid.

Nackdelar: Jag tror att man känner på sig när man behöver vara själv med en coach på heltid. Det kan vara en nackdel om man låter de andra styra agendan för mycket – dvs man tar för ofta steget tillbaka istället för att göra det man innerst inne vill. Tränaren måste var oerhört kunnig och lyhörd. Vara i en grupp en viss tid sedan förändra situationen. Måste söka träningskompisar. Träffar färre spelare från andra grupperingar.

Du var rankad som bäst 10 i världen i singel och 49 i dubbel. Hur blir man så bra på tennis?

Jag älskade tennisen och nästan allt runt omkring den från början. Jag levde tennis under hela mitt liv från tidig ålder till slutet av proffskarriären. Tennisen kom alltid först, i nästan varje del av mitt liv. Jag gick alltid till sängs tidigt dagarna innan match, jag åt nästan alltid «rätt mat», drack rätt drycker. Tränade så bra jag bara kunde. Skrev visioner och målsättningar varje månad. Allt detta gjorde jag utan att någon behövde säga till mig. Det kändes helt naturligt.

Det är inte det att jag tränade mer än andra eller hade bättre slagteknik, starkare fysik, tuffare mental. Nej, många av de avgörande sakerna ligger utanför tennisen, oftast saker som du inte kan påverka eller som du inte visste om innan. Typ: Jag älskade att komma till andra länder och se nya kulturer. Det fanns knappt något bättre än hotellrum. Varje ny bana gjorde jag om till min hemmaplan kändes det som. Jag fick göra det jag älskade, utan att behöva tänka på en massa andra saker, ett ända långt träningsläger i en liten bubbla – där mådde jag oftast som bäst.

Jag brukar ta följande jämförelse med olika spelare från Göteborg i min åldersgrupp. Vi var kanske 10-15 stycken som spelade likvärdig tennis under ett antal år. Några föll bort för att de ville inte vara borta från familj och vänner, några föll bort för de ville hellre festa på helgerna än att sova och träna, några föll bort för de gillade inte att bo på hotell, några föll bort för de hade svårt att spela inför många åskådare, några föll bort för att de inte kunde spela när det inte fanns några åskådare. Några föll bort för att de träffade flickvänner, Väldigt få föll bort för att de inte kunde spela tillräckligt bra tennis!!!!!!

Jag hade en väldig» tur» i att jag hade föräldrar som stöttade mig helhjärtat med hjärta och hjärna ,att jag träffade Tim, att jag bodde i Sverige under just denna perioden,(med allt var det innebar – många banor, Björn Borg, många spelare, billigt att spela och träna), att tennisens rankingsystem var som det var, att jag kunde gå in i en bubbla och vara superkoncentrerad, att Jonte Sjögren hjälpte till,  IMG hjälpte mig finansiellt med sponsorer

Det är sa många saker som är avgörande som jag inte kunde styra utan bara göra sitt bästa varje dag.

Om du ska ge ett tips till en junior som är 12 år respektive 16 år som satsar och drömmer om ett liv som tennisproffs, vad ger du dem för råd?

Rent generella mål : 12 åringen : njut av varje stund och använd varje minut på banan för att göra framsteg, testa så manga sporter du kan. 16 åringen: våga lära känna dig själv i olika situationer på och utanför banan, våga testa dig själv, och lita på att du kommer att kunna göra / genomföra det du vill. Njut av den processen.

Vad ger du föräldrarna till ovan nämnda juniorer för råd?

1. var förälder till ditt barn. Följ med och njut av att ditt barn har hittat en passion.

2. Välj tränare noggrant, kommunikationen mellan dig och tränaren  måste funka.

3. Utgå från att du behöver lära dig lika mycket som ditt barn , de flesta svåra beslut utanför banan, som ska tas, är det du som förälder som behöver ta. Följ vad ditt hjärta har att säga om vad som är bra. Tänk långsiktigt. Var ödmjuk inför uppgiften för den är inte lätt och den blir inte lättare senare heller.

Kom alltid ihåg att det är du som förälder som känner ditt barn bäst.

Vad tycker du föräldrar ska ta för roll i en spelares idrottande?

Diskutera igenom tillsammans vad som är bäst för spelaren i de olika åldrarna med den tränaren du har förtroende för, men var noga med att skilja på de olika rollerna om du skulle vilja träna ditt eget barn.

Du är sedan nästan 20 år tillbaka bosatt i Schweiz där du driver en tennisskola. Berätta om statusen Roger Federer har i landet och vad han betyder och betytt för schweizisk tennis?

Roger är så nära en gud du kan komma här. Alla är oerhört stolta över allt han har uppnått som spelare men också på vilket sätt han har uppträtt. Han är skillnaden i följande fråga från allmänheten  till lovande ungdomar eller proffspelare:

Innan Roger: Var jobbar du med ,när du inte spelar tennis ? Vad ska du göra i ditt liv ?

Efter Roger : är du den nye Roger?

Skillnaden är enorm, det innebär att idag är du betydligt mera accepterad av samhället att satsa på det du älskar. Det skjuts till fler resurser från myndigheterna(skolor, banor etc).

Vi som jobbar med tennis kan bara tacka Roger för det han har gjort!!!! 

Berätta dina tankar kring specialisering respektive mångsidigt idrottande i yngre åldrar? Hur såg din uppväxt ut?

1. Jag ser uppväxten och tennisutbildningen som en pyramid – du börjar brett med att testa så mycket som möjligt för att med åren bli mer och mer specialiserad.

Jag vet med erfarenhet att om du i ung ålder börjar undvika tävlingar  på grus tex, för att du inte gillar grus, då blir det svårt att nå den absoluta toppen. Då börjar du begränsa dig väldigt tidigt och det blir tufft att rent mentalt inte fortsätta att begränsa dig ännu mera för varje år. Ju fler begränsningar ju svårare att att nå din maximala prestation.  Du måste ta alla möjliga utmaningar som ung och skapa en så bred bas med erfarenheter som möjligt. När du sen spelar som proffs kan du dra lite snävare gränser.

2.Jag spelade alla typer av bollsporter, organiserat och spontant,  tills jag var 14 år ungefär, därefter ville jag spela mer och mer tennis.

Viktigt att komma ihåg är att för mig var tennisen alltid nummer ett även om jag spelade många olika sporter.

Ditt bästa tennisminne?

Tre olika svar:

1.    Alla Davis Cupmatcher med träningarna innan och alla läger.

2.    Alla fantastiska människor jag fick träffa genom tennisen.

3.    Känslan att kunna göra vad som helst med bollen – Toulouse -90, Roland Garros -88.

Kan du rekommendera något?

Våga göra fel!!! Inte min specialitet, men jag utmanar denna sak varje dag!

Förebild?

Bruce Springsteen , för att han sätter ord och rytm på mycket av det som jag känner. Även för den människa han är. 

Film eller bok du hämtat inspiration ifrån?

1.    Monthy Python – Life of Brian. Vi är inte stora som människor, men det känns bra att skratta åt det och sig själv.

2.    Profeten av Khalil Gibran. Underbar poesi och tankar om hur man kan leva sitt liv.

Den bästa tennisövningen du vet?

Just idag: 101 – du är två lag med 2 spelare i varje lag. Singelspel. Vinnaren står kvar. Du vinner 10 poäng om du vinner bollen med en volley eller smash – utan studs. Detta kan varieras beroende på spelarnas behov.

Livsmotto:

Våga lär känna dig själv!

Tränarfilosofi:

Du vinner tennismatcher med dina styrkor inte med din svagheter.