Organiserad spontanidrott

I höstas deltog jag på en föreläsning i Östersund som hette ”satsa hårdare”. Kortfattat handlade föredraget om hur tränare och vuxna ska förhålla sig till barnen. I och med att jag själv har hållit på med sport i nästan 40 år kände jag mig väldigt initierad i ämnet. I mitt stilla sinne trodde jag naturligtvis att jag hade svaren på alla frågorna innan jag kom dit. Men när jag åkte därifrån kände jag mig mer konfunderad över ämnet än någonsin. Jag fick nämligen sitta i en paneldebatt med andra före detta och ännu aktiva idrottsmän och kvinnor.

Frågor som tex: ”hur gammal ska man vara när man toppar laget” ”känner sig alla välkomna” kändes som frågor utan svar. Lösningar från panelen saknades dock inte men det var framförallt en fråga som fångade min uppmärksamhet. ”Hur ska alla barn få chansen att idrotta?” Frågan var riktad till mig och min spontana reaktion var; det går inte, alla familjer har inte råd med anmälningsavgiften till klubben, redskap som eventuellt behövs, skor mm. Så jag svarade ingenting för jag hade helt enkelt inget svar på frågan.

Ett par veckor senare träffade jag David Lega den fd elitsimmaren som numera sitter som kommunfullmäktige i Göteborg. Efter att jag först lyssnade på ett av hans föredrag som fick mig att tro att springa 100 meter under 9 sekunder skulle nog kunna funka med rätt träning, började vi diskutera spontanidrott och slutligen kom vi in på frågan jag fick uppe i Östersund; ”Hur ska alla barn få chansen att idrotta?”

Detta svar som inte hade något svar hade givetvis Lega ett svar på. Svaret fanns nämligen; I Sverige! I Stockholm finns det något som heter drive-in fotboll. Tanken med drive – in fotboll är att det ska vara lättillgängligt och alla barn ska ha chansen att få spela fotboll. Det ska finnas i närområdet och det ska vara lätt att ta sig dit. Man ska kunna komma och gå när man vill under passen och det ska inte kosta något. Det enda uppstyrda med projektet är att killar och tjejer spelar på olika tider och dessa tider är fasta under ett par veckodagar.

Jag tror stenhårt på den här satsningen. Det ständigt debatterade ämnet spontanidrott är nog så uttjatat det kan bli. Det är bara att erkänna att spontanidrotten har fått ta mycket stryk av datorer och ett större TV-utbud än vad som förekom för 30 år sedan. Jag har fått känslan av att föräldrar får tvinga majoriteten av dagens barn i det svenska samhället att gå ut för att leka. Men här tror jag det finns något som definitivt har chansen att ta upp kampen med datorer och TV-apparater igen.

Den största begränsningen ligger givetvis i hur många anläggningar och ledare man kan skaffa. Men när jag tänker på hur mycket pengar man lägger på vissa projekt känner jag att det är definitivt dags att tänka om på hur dessa pengar ska spenderas. När jag ser hur mycket pengar som plöjs ner i vissa idrottsanläggningar och projekt tänker jag istället på hur många multisportarenor, som är så förekommande i vissa länder i södra Europa, man kan få. Dvs multisportarenor utan tak. En multisportarena där det finns chansen att utöva alla dess sporter såsom fotboll, basket, handboll, tennis mm. Hur många gamla tennisbanor har inte blivit nedlagda för att istället bli basketplaner eller skateboard ramper? Istället för att göra om dessa till en specifik sport skulle dessa istället kunna göras om till en arena för alla dess sporter och här ska det finnas utrymme till minitennisbanor vars nät plockas fram via mobila nät och grädden på moset skulle alltså vara olika slags drive-in- projekt med respektive sport. Vilket utmärkt tillfälle för idrotter och klubbar att ta hjälp av varandra. Och jag tror inte bara det skulle vara de olika idrottstränarna som skulle få nytta av varandra, jag tror även barnen skulle ha nytta av de olika träningsmetoderna. Jag drömde mig tillbaka själv som 12-åring. Klockan är 16.00 och friidrottsklubben i närområdet har sin drive-in tid mellan 16-17. Efter det är det basket mellan 17-18 och därefter följer tennisträningen mellan 18-19. För min del kanske det inte är tennisen jag är där för. Den träningen får jag med jämn bördiga från annat håll.

Men jag lovar att det skulle vara lång kö till de ev minitennisbanorna som finns på plats. När besökarna under Göteborgskalaset tex för ett par år sedan hade ett liknande drive-in projekt med ett antal sporter så kan jag lugnt konstatera att där kön ringlade sig längs var kön till minitennisbanorna.

Och jag tror att man inte bara fångar idrottsnördarna som mig själv. Jag tror även att man fångar barn som aldrig skulle fått chansen att idrotta annars. Både lågavlönade men även dator- och TVbarnen. För ser man andra som spelar fotboll, tennis, basket mm tror jag många blir sugna. Jag tror säkert många barn skulle vilja hålla på med något i idrottsväg dagligen men det stora problemet är att få ihop ett gäng som kan spela. Gå runt och ringa på för att det ska bli några som är med är en ganska stor process, men om man vet att det pågår någon idrott relativt nära och det bara är att hoppa med så är det helt annorlunda.

Jag tror det bara är fantasin som sätter gränser hur mycket nytta man kan ha av drive-in- tanken. Ju mer jag tänker på det, desto bättre tror jag det kan bli. Det stora problemet är förmodligen ledarfrågan, men med rätt styrning kanske det finns möjligheter att 16-,17-,18-åringarna skolas in här genom en mer erfaren ledares guidning. Hur många idrottssugna ungdomar skulle inte vilja ha detta som extra alt. sommarjobb?

Spontanidrotten är på långa vägar inte död men den behöver definitivt en skjuts för att ta tillbaka tappad mark. Jag är övertygad om att variationen av olika idrotter definitivt förbättrar ditt kunnande i den idrotten man en dag kommer att specialisera sig på och då känns drive-in- tänket som något som definitivt ligger i tiden och här måste tennisen vara med!

/ Magnus “Gusten” Gustafsson